Planen var att köra 12 kilometer i ok tempo. Det gick sådär. Efter drygt 8 kilometer högg det till i vaden. Ett kort ögonblick tänkte jag nästa stanna, men jag var mitt uppe i porcessen att springa om tre personer så jag tänkte att jag i alla fall skulle köra 10 kilometer i alla fall. Så det gjorde jag. Och det ångrar jag. Såhär snart en vecka senare är vaden fortsatt stel och öm så jag vet inte vad som har hänt. Det blir nog ingen löpning på ett tag nu. SKIT!
Nu får vi se hur jag ska göra, vikten går uppåt och nu är mitt bästa sätt att hålla det i schack borta. Vi får se hur länge. (Nej, jag bantar inte, jag vill bara gå ner några kilo så jag kan springa fortare.)
Längd: 10:01
Tid: 47:52
Surt att vaden ömmade. Men den har blivit bättre nu väl?
SvaraRadera