När det var dags för sängen efter passet kände jag den där obehagliga känslan i halsen. Den blev värre för hela tiden och sedan kom huvudvärken. Idag har jag varit allmänt krasslig med huvudvärk och ont i halsen och lite öm i lederna. Jag förstår inte varför jag inte bara litar på min egen magkänsla och pulsklockan. Den visade för hög puls; det är alltid ett tecken på att något är fel i kroppen.
Pulsklockan är ett fantastiskt redskap för att få besked om saker som kroppen försöker tala om men hjärnan förnekar. Förra årets Göteborgsvarv startade jag med lite halsont. "Bära eller brista" tänkte jag och startade. Efter 6-7 kilometer i 6 minuterstempo tyckte jag att det var förvånansvärt jobbigt, efter 8 tittade jag på klockan som visade 192. Jag var tvungen att titta igen; 192 är i och för sig en bit från maxpuls; men den pulsen är endast tillåten på upploppet på Slottsskogsvallen, absolut ingen annanstans under varvet. Normalt i det tempot hade varit 140, kanske 150 med tanke på värmen. Pulsklockans besked denna gång gjorde således att jag gav upp och tog skämstaxi tillbaks till Slottsskogen.
Så sammantaget hoppas jag att jag lärt mig att lita mer på polarn Polar! Nu är det c-vitamin, vitlök och andra spännande huskurer som gäller!
